sarafredrikson

Jag var som sagt inne en liten sväng till stan igen. För att lämna ett par skor till Julia.
Då var också Olivia med, trevligt, så det blev en del prat och så.
Skorna passade för övrigt perfekt på Julia, enligt mig, så jag hoppas att hon har dom imorgon,
för då slipper jag bli så himla lång själv, hahah.

Jag tog en joggingrunda nyss också. Och då lyckas jag skrämma livet ur en stackars, eehm, vad säger man till en som är typ 30 år? Tjej? Det låter så litet... Tant? Alldeles för gammalt... Eehm, ja i allafall, hon blev hur som helst livrädd. Hon hörde inte när jag kom springandes och precis när jag skulle springa om henne så vänder hon sig om och får syn på mig. Och herrejävlar vad hon hoppade till! Hahah, jag bah " Oj, förlåt, det var inte meningen att skrämma dig..." Efter ett tag, när hon har återhämtat sig lite från chocken så får jag svaret "Hehe, men det är ju inte lätt att göra sig hörd..."
Hahah, nej det är det sannerligen inte. Det vet jag från tidigare upplevelser också...

/ Sara